Det finns många alternativ om man vill se sig runt på ön. Lederna är röd- blå- eller gul-markerade, vissa bättre än andra. De stora stråken från Sandhamn till Kappelhamn och Sandhamn till fyrbostäderna går bra att gå med vagn, medan andra stigar kan vara steniga, delvis gå på spänger, eller över en stätta. Den mesta av öns mångsidiga natur finns representerad utmed lederna och det är lätt att hitta runt. Stigarna går genom skog, utmed kust, inom kärr och över öppen gräsmark.

Det finns kartor uppsatta i Sandhamn (dit man vanligtvis kommer med båten), och på några andra ställen på ön, finns även papperskartor i biljettkiosken. Om man vill veta mer om ön finns massor av matnyttig information i Sällskapets Guide till Hallands Väderö.

En vacker promenad att börja med är den röda leden med utgångspunkt i Sandhamn som sträcker sig till Kappelhamn på södra sidan av ön, där Väderömuséet ligger. Det är en tydlig led genom skogen, ca 2 km.

Precis innan man går in i Söndre skog passerar man Oa-dammen. Den är endast vattenfylld om våren och fram i juni vissa år blommar svärdsliljorna rikligt.

I Söndre skog betar inga djur. Stengärdsgårdar som lades upp av de gamla skogvaktarna ramar in skogen och har även förbättrats med stängsel som håller kor, hästar och får ute. Därför är skogen väldigt tät och vildvuxen. Alla träd som faller får ligga där de ligger, det är endast om de hamnar över lederna som de sågas upp och flyttas. 

En fantastisk upplevelse är de stora mängderna av vitsippor som förekommer överallt i skogen tidigt på våren. Så vackert att vitsippe-scenerna från Ronja Rövardotter valdes att spelas in på ön! Andra halvan av april och första veckan av maj är oftast vacker med vitsippor, träden som börjar grönska och utan myggor i skogen.

Efter en stund kommer den röda leden in den underbara bokskogen, som vackrast om våren med skira, gröna blad som blir som ett tak i en fantastiskt stor natursal.

Det är även kul att se de många annorlunda träden som får växa bäst de vill. Här finns ingen som bara bevarar de raka och friska träden utan skogen får sköta sig själv. 

Om man vill kan man göra en liten avstickare från den röda leden och gå inom Hälledammen.  Vatten finns där bara om våren, men den är vacker även om sommaren, när blommor i gult och lila fyller dammen.

Strax därefter kommer man fram till Kungseken. Den är troligen Sveriges största bergek och har fått sitt namn av kung Oskar II, som brukade stå pass därunder när det var harjakt på ön.

Ytterligare lite närmare Kappelhamn passerar man Engelska Kyrkogården. Här tror man att engelska sjömän blev begravda under 1800-tales början. Mer säkert vet man att så kallade "strandvaskare" begravdes på platsen. Det var döda män som flöt iland utmed Bjärekusten. Men eftersom man inte visste om de var kristna eller ej tog man inga risker, och begravde dem ute på ön, istället för på socken-kyrkogården.

När man kommer ut ur skogen och går igenom grinden är man i Kappelhamn, där man har stora chanser att stöta på får, kor eller hästar. Det finns flera fritidshus, ett friluftsmuseum i öns äldsta hus, Lotsstugan, och ett vandrarhem i den gamla Skogvaktargården.

Läs mer om husen på sidan om byggnader.

Öns lilla "skärgård" ligger här och det lockar till sig många fåglar och på sommaren är det ofta många segelbåtar som letar sig in bland skären när vinden tillåter.

Efter denna ca två kilometers långa promenad kan det vara skönt med ett bad om det är varmt nog.

Från Kappelhamn kan man sedan välja en annan väg tillbaka. Exempelvis den blå leden upp genom Ulagapskärret. På våren är detta fyllt med vatten och gamla stubbar av förmultnade alar sticker upp som små öar. Bevuxna av bl. a ormbunkar och nya alar ger de intrycket av en sagovärld eller rent av en tropisk regnskog, då de speciella alsocklarna speglar sig i vattnet. Det är en kort tid då det är riktigt förtrollande, medan det fortfarande finns vatten kvar, när träden precis börjat grönska och innan vattenytan täcks av pollen. Tyvärr tycker även myggen att detta är en fantastisk plats när det finns vatten i kärret, man brukar behöva passera ganska snabbt.

Från Ulagapet kan man sen fortsätta på den blå leden som senare ansluter till den röda leden tillbaka till Sandhamn.

Alternativt kan man ta en mindre stig mot nordväst, som ansluter till en annan blå led man kan följa utmed västsidan ända upp till fyren. Denna stigen är stenig och kuperad. Växtligheten  längs västsidan består bl. a av enebuskar med väldoftande slingrande kaprifol, fläderträd och fina björnbärssnår.

Trift, styvmorsviol, mandelblom och smörblommor breder ut sig på den vackra blomsterängen ungefär halvvägs till fyren. Den här ängen är en bra plats om man vill titta efter säl. Under sommaren håller de helst till ute i sälskyddsområdet (tillträdesförbud hela året), från augusti och under vintern ses sälarna runt om hela ön. Om man vill få sig en skymt av dem från land är det bäst att ha en kikare med sig.

Stora mängder fåglar uppehåller sig längs kusterna, vissa kuststräckor och skär är fågelskyddsområden med tillträdesförbud från 1 april till 15 juli.

När man kommit upp till fyren, kan man vid varmt, soligt och stilla sommarväder ta sig ett underbart bad från klipporna. Eller varför inte snorkla lite i det kristallklara vattnet som kännetecknar ön?

Därefter har man sedan en promenad på en och en halv kilometer tillbaka till Sandhamn. Den vanliga röda leden går över öppen gräsmark, som i maj är översållad av rosa trift.

Men man kan även välja två andra varianter på hempromenaden.

Den ena går norrut igenom Tångakärret som är vattenfyllt på våren och blomsterfyllt på sommaren. Stigen är liksom den utmed västsidan ganska smal och är inte lika promenadvänlig som huvudleden mellan fyren och Sandhamn, men oftast mycket vackrare. På våren ser man tex flertalet vackert blommande vildapel-träd.

Sedan går leden en bit ifrån kusten tillbaka till Sandhamn. Man bör inte, speciellt under maj-juli, avvika från leden, eftersom fåglarna då har ägg/ungar att ta hand om och inte drar sig för att anfalla. Det samma gäller i princip för hela kuststräckan utmed ön.

Den andra varianten på hem-promenad ifrån fyren är lite kortare och går in i skogen lite söderut i stället. En blå led viker in där en stor gammal lind, "liggande linden", växer utmed marken.

Efter en kortare promenad kommer man fram till flera andra speciella träd. Det finns en trearmad bok som växer liggande, "största eken" som tyvärr förfallit efter ett 600-700 år långt liv och "knuteken" med en tjock knottrig stam.

Därefter är det inte så långt kvar till Sandhamn med kiosken och båtarna. Har man gått runt hela ön har man ägnat minst två timmar till själva promenaden, och ytterligare en hel del tid till att titta på öns alla underverk.

Länk till Länsstyrelsens PDF med fullständiga föreskrifter för allmänheten, inkl karta med sälskyddsområde och fågelskyddsområden utmärkta.