Väderöbåtarnas historia

Turister började besöka ön redan i slutet av 1800-talet, den första dokumenterade Väderöbåten "Tvisten" gick troligtvis i trafik från 1902. På den tiden fick man nöja sig med de båtar som fanns i Torekov och det var fiskebåtar och segelbåtar.

Först år 1910 finns det en motorbåt dokumenterad för Väderötrafik. Det fanns inget speciellt rederi på den tiden utan de som kunde tog chansen att tjäna lite pengar genom att hyra ut sin båt.

Torekovs hamn på 20-talet

På 1920-talet ökade antalet turister och även konkurrensen. Besättningarna på båtarna värvade passagerare uppe i byn, ibland ända uppe vid kyrkan. Den hysteriska jakten på passagerare, "runningen", pågick fram till 1926 då Torekovs kommunalnämnd tyckte att det gått för långt och förbjöd running annat än i hamnområdet.

1931 började Torekovs tre lotsar, som sommartid bedrev Väderötrafik, att för första gången gå efter en turlista. Året därpå inledde de ett sammarbete med bröderna Kullenberg som kom att vara i många år. Tillsammans hade de fyra båtar med en passagerarkapacitet på 102 personer.

Under kriget förekom ingen Väderötrafik. En av båtarna användes för militära transporter, medan de övriga låg stilla. Fast badgästerna uteblev inte helt och de som fick tillstånd att besöka ön kunde åka ut på det gamla viset, med segelbåt till Kappelhamn.

1949 bildades bolaget Båttrafiken i Torekov-Hallands Väderö, Kullenberg & Co. Biljettpriset sattes till 2:- för vuxna och 1:- för barn, tur och retur till ön.

Kappelhamnsbryggan däremot är äldre och användes tidigare, då man seglade till ön. Då var det viktigt att segelsträckan inte blev för lång och Kappelhamn var betydligt närmare Torekov än Sandhamn. De båda bryggorna är för övrigt beredskapsbryggor, och får därför endast disponeras av Rederiets båtar, och av sjöräddningen.

Under 1960-talet försökte bolaget effektivisera båttrafiken genom att införa ett tjänstgöringsschema på vardagarna. Detta innebar att 3 båtar gick i trafik, medan en av de två övriga låg stand-by. Man försökte även hålla reda på antalet passagerare, men eftersom man fortfarande saknade radio i båtarna hände det ibland att man missbedömde antalet så att det saknades en båt till hämtning vid dagens slut, och ibland  gick det ut en båt för mycket.

Hon fick ligga längst ut på kajen eftersom hon var större än de andra båtarna. Detta skapade viss förvirring bland passagerarna, som ofta fick springa fram och tillbaka innan de bestämt visste vilken båt som skulle avgå.

Problemet löstes någorlunda då det 1980 byggdes en biljettkiosk inne vid hamnkiosken. Där köpte passagerarna biljetter och fick reda på vilken båt som skulle avgå. Lite problematiskt var det dock med alla som varit på ön tidigare och tog för givet att man fortfarande köpte biljetter på båtarna. Ibland fick även passagerarna byta båt då besättningen insåg att det kom fler eller färre passagerare till en tur än de från början hade tänkt sig.

1987 skedde ett plötsligt ägarbyte när familjen Olofsson från Halmstad tog över trafiken och båtarna Nanny, Wrenen, Västa och Fylgia. Fylgia ansågs för liten och såldes direkt. Fiskebåten Västa och motorbåten Wrenen gick i trafik ett par år innan de såldes. Man införskaffade sedan fiskebåtarna Vrenen, Orskär och Theodora. Fram till 2005 hade Rederi AB Väderön hand om trafiken mellan Torekov och ön.

För mer information om Väderöbåtarna och dess historia kan man läsa "Torekovsbornas Väderötrafik" av Olle Renck. Frank Stenvalls Förlag.

Titta gärna in på Väderötrafikens hemsida.